Missbildade hårsäckar innebär att hårstråna har svårigheter att växa och leder i en del fall till pälsavfall.
CDA, Colour dilution alopecia (tidiagare kallad CMA, Color mutation alopecia) och Black Hair follicle dysplacia är benämningar på denna sjukdom.
Sjukdomen bryter oftast inte ut förrän hunden är 2-3 år, men i svåra fall redan när hunden är 3-6 månader.
Symptom: Den börjar ofta med en sårskada, där ärret inte får bestående återväxt av päls.
Ett annat kännetecken är att pälsen på ryggen är tunnare än övrig päls. Dysplasierna finns mestadels på ryggpartiet, men även på övriga delar av kroppen. Håravfall och eventuellt tjocka hudpartier och/eller torr mjällig hud i anslutning till håravfallet. Kort sammetsmjuk päls förekommer. I kall väderlek uppkommer större problem. Många fryser på grund av den tunna pälsen.
Diagnos: ställs genom att biopsier (hudprover) skickas till patolog för undersökning. DNA gentest D-lokus dilution.
Behandling, utsikter: Behandling av infektioner med antibiotika. Många behandlingar kan leda till försämrat immunförsvar. Ytterligare hudproblem kan tillkomma, såsom pyodermi och sekundär demodex etc.
Sjukdomen är enligt forskning, 1998, vanligare hos färgmutationerna blå dobermann, 90 %, och isabell dobermann, 75 %.
Svarta hundar, med de här hudproblemen, anlagsbärare dilution, har diagnosen, BHFD, Black HairFollicle Dysplasia.
Sjukdomen finns hos dobermann och pinscher enligt forskning från 2005 i utspädningsgenen, dilutiongenen. Det är den gen som späder ut den svarta färgen till blå och den bruna färgen till isabell hos dobermann och pinscher.
Gentest D-lokus dilution - Anlagets nedärvning: Dr. Tosse Leeb och dr.Ute Philip från veterinärhögskolan Hannover har genomfört ett omfattande forskningsprojekt som 2005 har pågått under fyra år. Undersökningsmaterialet har omfattats av 140 undersökta dobermann hundar och 143 pinscher.
Med hjälp av resultatet från detta forskningsprojekt, har de lyckats utveckla ett gentest som med stor säkerhet kan påvisa anlagen för ”färgförtunning”. Genen för ”färgförtunning” (på engelska: dilute) styr pälsfärgens intensitet.
Den förekommer hos pinscher och dobermann i två former.
Vild typ –genen som står för en normal pälstyp betecknas med symbolen D. Varianten för färgförtunnad färgtyp betecknas med d. Varje hund har två kopior av dessa gener från vilka alltid en kopia från fadern och en kopia från modern nedärvs.
För att beskriva en hunds genotyp skall båda varianterna tas i beaktande.
I genernas bestämning för färgförtunning existerar alltså tre olika genotyper DD, Dd, och dd.
Färgförtunnings typ d är recessiv i motsats till Vild typ D, vilket betyder att bara djur med genotypen dd i vekligheten kan uppvisa den förtunnande pälsfärgen, vilken motsvarar de oönskade färgerna blå eller isabell.
Dobermann/pinscher med genotyp DD eller Dd kan till det yttre inte skiljas från varandra och uppvisar en normal intensiv pälsfärg ( svart-röd, brun-röd, röd.)
Djur med genotyp Dd betecknas som anlagsbärare för färgförunning. Dess användande i avel är inte helt oproblematisk, ty med en parning med två anlagsbärare (Dd+Dd), med Mendelschens regel mätt skulle 25 % blå eller isabellfärgad avkomma vara att vänta.
Tills nu har endast anlagsbärare för färgförtunning säkert kunnat identifierats, efter det att de ned kommit med blå eller isabellfärgade valpar, alltså när skadan för uppfödaren redan var uppstådd.